Jag har länge fascinerats av larmbranschen och dess affärsmodell. Hur kommer det sig att den fungerar som den gör. Varför känns den så konservativ och varför är kunder generellt så missnöjda med sina larm. Denna artikel är en teori och analys över larmbranschen och dess framtid.
Larmbranschen – En bransch i behov av förändring
Alla branscher måste förändras, utvecklas för att inte självdö. Varför är det då så att larmbranschen vägrar att förändra sig? Visst sker det förändring men det sker hos mindre företag som går in som små virvelvindar och erbjuder nya larmlösningar med andra affärsmodeller. Tyvärr så påverkar dessa inte de stora förtagen och framför allt inte organisationer som styr säkerhetssverige, exempelvis SSF (Stöldskyddsföreningen) och försäkringsbolagen. Dessa organ styr till mångt och mycket hur larmklasser och standarder för larm ska vara utformade. Men varför skyddar då dessa organisationer gamla affärsplaner och gamla larmlösningar då detta arbetssätt klart och tydligt hämmar utveckling? Min teori: -Man agerar i rädsla. Rädsla att man inte behövs längre.
Larmbranschen – rädslodriven?
Jag kan förstå att larmsverige fungerar som det gör. Om du skaffade ett larm på 80 talet så hade det larm följande egenskaper, helt enkelt för att det inte fanns ett alternativ:
- Det var trådbundet – 2 ledare från varje enhet till en centralenhet (Trådlöst var inte utvecklat)
- Det var svårt att programmera det själv eftersom det programmerades på centralenhetens knappsats. (Det krävdes utbildning och kunskap för att göra det)
- Service behövde utföras av larmtekniker
Sammantaget så gör ovan att larmbranschen ser ut som den gör idag. Det finns kvar en massa larmtekniker och installatörer som kan dra trådarna mellan enheter och centralenheten, dessa har kunskap om programmering på knappsatser och manöverpaneler. Självklart vill dessa människor inte se förändring trots att tekniken har ändrats och gemene mans kompetens ökat i takt med att informationsspridning ökat genom internet, Google och kanske, framför allt, YouTube. `
Låt mig ta ett exempel från en annan bransch. Min fru har en något äldre fransk bil. När servicelampan lyser så ska du alltså köra bilen till en auktoriserad servicepartner. Detta kommer att kosta dig låt oss säga 4000-5000 kronor. Du kan absolut välja att lägga dina pengar på detta. Alternativt så:
- Går du in på Google och söker vad en service innebär på din bilmodell YouTube.
- Köper hem olja, oljefilter och luftfilter baserat på ditt reg.nummer.
- Går in på YouTube och följer en videomanual och servar din bil själv för knappt 1000 kronor.
Kunskapen som nu är gratis blir nu ett hot mot auktoriserade bilverkstäder, de tappar intäkter och kommer att börja hota med att garantier inte gäller och påstå att det är omöjligt att du kan göra detta lika bra som de kan.
Precis samma gäller för larmbranschen. Man är så rädd för att kunskap ska spridas och att kunderna ska klara saker själv. Vad gör man då?
Man bearbetar organisationer som SSF och försäkringsbolagen genom att göra sig till betydande medlem i föreningen och bearbetar försäkringsbolagen som sakkunnig där man envist hävdar att det var bättre på 80-talet än det är på 2020-talet. Det var alltså bättre när vi hade larmen kopplade till analoga telenät. Detta innebär då också att:
- Faxen var bättre än mejl
- Fast telefon var bättre än mobiltelefoner
- Telefonmodem var bättre än fiber
- Du ska ALDRIG använda Wi-Fi för det är osäkert
Den enda funktionen med att tänka på detta sätt är att du är rädd för att inte vara behövd, rädd för att tvingas förändras. Denna rädsla är naturligtvis helt naturlig för oss människor. Tyvärr, eller kanske, tack och lov så kan man inte stå emot utveckling och kunskapsutveckling. Tack vare informationssamhället så äger ingen kunskap längre, kunskap är fritt för alla. Precis som det ska vara.
Affärsmodellen
Precis som kunskapen och tekniken så härstammar affärs och intäktsmodellen i larmbranschen från 80-talet. Man hade ett larmsystem som var svårt och omständligt att installera. Det var lättare att ta betalt per månad än att presentera en galet hög summa för kunden. Man var dessutom, som vi sagt ovan, ensam om sin kunskap. Därför var det heller inga problem att fakturera kunderna, relativt, höga kostnader för larmen på månadsbasis. Frågan är bara. – Fungerar denna affärsmodell bra även när 50 år passerat sen den uppfanns. Precis som på frågan om tekniken på 80-taler var bättre än dagens så nej, den fungerar inte längre.
Idag förstår människor, återigen, tack vara informationssamhället att man inte behöver betala serviceavtal och servicetekniker för att byta batterier eller rengöra enheter.
Framtiden för larmbranschen
Man måste, oavsett om man är larminstallatör, larmtekniker, SSF eller försäkringsbolag, förstå att man måste öppna upp sig för förändring. Precis som musik och filmindustrin fick göra tack vare fildelning. Bara för att man haft en fungerande intäktsmodell i snart 50 år så betyder det inte att den kommer att fungera i all evighet. Människor vill inte ha dyra och komplicerade installationer, människor vill inte ha höga månadsavgifter som dessutom kan höjas närsomhelst utan att man ens får ett mervärde för pengarna.
Jag hittade ett lysande exempel på en framtidsstjärna i ett företag som heter Designlarm. Detta företag verkar till fullo ha anammat, precis det jag pratar om. Företaget är precis så rebelliska och bråkiga i sina budskap så att de faktiskt kan lyckas. Utöver att de bjuder på sin kunskap så erbjuder Designlarm personlig kontakt simultant som man har en innovativ hemsida där kunder kan läsa intressanta artiklar, bygga sina larm. Man gör detta helt transparent och individanpassar alla larm efter behov.